Som 14-åring blev han den yngsta spelaren genom tiderna att göra mål i en J20-match och senare tog den fysiske forwarden plats i TV-pucken som underårig.

Trots att det gick bra för Kim Lilja valde han att lämna Luleå Hockey för att gå hockeygymnasiet med Leksand.

Han ville få en nytändning, men det blev inte som han hade tänkt sig.

Artikelbild

| Nobbades. Lilja hoppades på en chans i Luleå Hockeys A-lag – men fick nobben. "Jag var nästan säker på att jag skulle få stanna kvar, få ett talangkontrakt, bli utlånad eller iallafall sommarträna med A-laget –?men det rann ut i sanden", säger han.

– Jag var bara där någon månad. Jag trivdes inte och ville lägga av med hockeyn. Jag började satsa på musiken istället och gjorde det ett tag. Men med tiden så blev jag sugen på hockey igen. Jag vände hemåt och började spela med J18-laget. Efter ett tag var jag i alla lag igen.

Lilja blev lagkapten i J20-laget och fick chansen i SHL. Trots det blev det ingen fortsättning för honom i moderklubben.

– Jag fick göra debut mot Frölunda och jag var nästan säker på att jag skulle få stanna kvar, få ett talangkontrakt, bli utlånad eller iallafall sommarträna med A-laget – men det rann ut i sanden.

Fick du inget erbjudande?

Artikelbild

| Målet. Kim Lilja satsar numera på crossfit – och hoppas nå toppp 75 i Crossfit open.

– Nej, det var därför jag drog. De ville ha kvar mig som överårig i J20, men då ville jag hellre prova något nytt och spela seniorhockey. Jag spelade i J20-laget i sex år, jag har varit där längst genom tiderna, säger han.

Samtidigt brottades Lilja med att hitta motivationen.

Artikelbild

| Adrenalin. Kim Lilja jämför crossfit med att göra mål i hockey: "När publiken skriker och peppar när man ska sätta ett lyft, när man pressar sig tills man vill spy, då slår hjärtat och adrenalinkicken kommer", säger han.

– Jag har funderat på när jag tappade gnistan. När jag kände att jag började brinna ut. Jag tror det var i den svängen. Det blev för mycket. För mycket press på att man skulle göra massa saker. Det är konstant press på en att man ska prestera för att få speltid. Till slut började jag se hockeyn som en grej jag bara gjorde.

Istället flyttade han igen, den här gången till Blekinge och Mörrums GoIS i division 1.

Artikelbild

– Den där jobbiga känslan kom tillbaka. Jag tyckte det var roligare att lyfta skrot i gymmet än att vara på is. Jag och Marcus Ericsson, som är delägare i Crossfit Holistic, snöade in oss på träningen i gymmet och började köra crossfit.

Lilja fortsatte att spela med Tyringe SoSS i division 2. Efter det vände han hem och satsade på crossfit.

Artikelbild

Men hockeysuget fanns fortfarande där och när Piteå Hockey hörde av sig tänkte han ge det en ny chans.

– Jag kände att det var klockrent. En bra klubb som ligger nära och som har flera spelare jag känner. Jag var asglad. Jag snackade med Piteås sportchef och vi skulle höras av, säger Lilja och fortsätter:

Artikelbild

– Men de ringde aldrig upp. Tre månader senare fick jag ett samtal från Piteå igen. Då hade de åkt på skador och ville ha mig. Vad kul, sa jag, jag ska bara höra med min agent. Men jag hörde aldrig av mig igen.

Varför inte?

– Jag var inte intresserad längre. Om man gör sådär så kände jag att jag satsar på crossfit istället. Jag vände blad och ville ge en känga tillbaka eftersom de gav nobben.

Säsongen 2014-2015 blev därmed hans sista som hockeyspelare. Istället blev crossfit hans nya kärlek, men han var inte så lättflörtad i början.

– Jag testade på crossfit för första gången när vi var i Västerås med familjen. Jag undrade vad de höll på med. Kasta grejer och dra sig upp och ner. Jag var anti från början och stod och skrattade åt alla. Jag tänkte att det inte var något för mig, sen kom jag hem till Luleå och gav det en ny chans. Jag blev snabbt fast.

Är crossfit-träningen långt ifrån fysträningen i hockeyn?

– Ja. Fysen som jag gjorde som hockeyspelare var bra, men här tävlar vi i att vara mest vältränad allround. Jag har fått en helt annan bild av träning och hur man ska träna. Jag gillar träningsformen och gemenskapen.

Skulle du vara en bättre hockeyspelare med den fysik som du har nu?

– Ja herregud, nu är jag betydligt mer vältränad än när jag lirade. Jag skulle orka betydligt mycket mer. Det hade varit roligt att prova igen. Få någon månad hockey i kroppen och se skillnaderna.

Hur skulle du stå dig om du gick och körde ett gympass med Luleå Hockeys A-lag?

– Bra. De flesta skulle böja lika mycket eller mer än mig, men jag tror jag skulle kunna mäta mig med dem.

Saknar du hockeyn?

– Ibland. När man hör om kompisar som man spelat med och ser dem lira. När går det asbra för dem, då kan jag inte låta bli och tänka på hur kul det var och hur jag skulle stå mig nu.

I dag lägger 24-åringen ner mycket tid på crossfit. När han inte vikarierar som lärare håller han i träningspass, både för vuxna och barn.

– Crossfit har skjutit så otroligt i höjden den senaste tiden. Tidigare var det många som såg ner på det, tyckte det var dåligt. De flesta som kommer hit och provar blir kvar. Det som är bra med crossfit är att det är så varierande, det är en blandning mellan tyngdlyftning, gymnastik och uthållighet.

Lilja tycker att fler borde börja med crossfit och berättar om gemenskapen som uppstått mellan kettlebellslyften och repklättringen.

– Vi brukar skämta och säga att en del ser ut som karaktärerna i 300 (film om det historiska slaget vid Thermopyle), men här behöver man inte vara ett muskelberg för att träna. Alla kör utifrån sina förutsättningar, säger han och forstätter:

– Många tror att det finns en machokultur här. Att man går runt för sig själv och lyfter, men man kommer inte bara hit och tränar arslet av sig. Man snackar med folk, äter tillsammans efter passen och bollar idéer med varandra. Vi är som en liten sekt (skratt).

Det låter som en fin gemenskap.

– Ja, verkligen. Jag får det jag saknar med hockeyn. Man känner att man tillhör något.

Just nu är han mitt uppe i Crossfit Open, en tävling där man kan mäta sig själv mot andra i världen som registrerar sig. Därifrån kan man kvala in sig till Regionals för att sedan nå Games (VM).

– Det är riktigt tufft att ta sig dit. I Open vill jag ta mig till topp 75 i Sverige, då når jag mitt mål.

Han jämför adrenalinkickarna med att näta i ishockey.

–  När publiken skriker och peppar när man ska sätta ett lyft, när man pressar sig tills man vill spy, då slår hjärtat och adrenalinkicken kommer. När man gjort en gameplan hur man vill utföra lyftet och sätter det till punkt och pricka, då får man en kick. Det är samma känsla som när man gör mål.