Av en del vänsterpartistiska kommentarer får man intrycket att statsbudgeten bara innehåller skattesänkningar för höginkomsttagarna och eftergifter till C och L.

Men så är det ju inte. Finansminister Magdalena Andersson (S) levererar en välfärdssatsning helt i linje med de socialdemokratiska vallöftena.

I statsbudgeten föreslås: 

• Fem nya välfärdsmiljarder. 

• En halv miljard till kommuner med stora utmaningar kopplat till segregation. 

• Ett nytt statsbidrag till mindre kommuner som har fått ta ett stort ansvar för flyktingmottagandet.

• Förstärkt omfördelning till glesbygdskommuner. 

• En särskild välfärdskommission.

Till detta ska lägga insatserna under förra mandatperioden.

Då höjdes statsbidragen till vård, skolor och omsorg med sammanlagt 35 miljarder kr. Det blev 100.000 fler anställda i välfärdssektorn.

Det är definitivt steg i rätt riktning. Men jag är också den förste att säga att det kommer att krävas ännu större insatser under de kommande åren.

Den åldrande befolkningen gör att välfärden behöver 90 miljarder mer fram till 2026 enbart för att klara dagens kvalitet i vård och omsorg, enligt regeringens egna beräkningar.

Medellivslängden i Sverige har ökat till i genomsnitt 83 år, vilket är i grunden positivt. 

Fler lever långa och hälsosamma liv. Men så småningom tar åldern ut sin rätt. Krämporna kommer, vilket betyder ökade behov av vård och omsorg.

Därför behövs både mer pengar och personal för att klara hemtjänst, äldreboenden och sjukvård.

Rekryteringsbehovet under kommande år beräknas till 80.000 personer. Fram till 2026 behöver mer än hälften av dem som får jobb välja de här yrkena. 

560 nya äldreboenden och 75 nya vårdcentraler behövs för att täcka behoven, enligt finansdepartementets kalkyler.

Därför borde slutsatsen vara given i statsbudgetarna de kommande sju åren. Ökade statsbidrag till vård och omsorg måste gå före nya jobbskatteavdrag. 

Viktigt är dessutom att det fortsätter att ske en omfördelning som tar hänsyn till den demografiska kartan.

Andelen invånare över 80 år skiljer sig åt mellan olika delar i landet. Behovet av äldreomsorg kommer att vara större i kommuner som Pajala och Överkalix än Sundbyberg och Solna. 

"I landsbygdskommuner kommer mer än tio procent att vara över 80 om tio år, i storstäderna kommer det vara fem procent", konstaterar Magdalena Andersson.

Till dessa demografiska utmaningar ska läggas förändringarna hos Arbetsförmedlingen som kan få stora konsekvenser för många kommuner med hög arbetslöshet.

Om staten drar ned på sina ambitioner i arbetsmarknadspolitiken riskerar kommunerna att få större kostnader för både försörjningsstöd och arbetsmarknadsåtgärder. Redan hårt trängda kommuner riskerar att få det tuffare.

Med andra ord: Det finns ett och annat för finansminister Magdalena Andersson och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark att jobba med – och samarbetspartierna C och L borde se att det inte är läge för nya stora skattesänkningar under den återstående delen av mandatperioden.

Välfärden måste gå först.