– Jag tror det kan bli väldigt speciella texter, säger Monika Loiksaar-Lund, en av eldsjälarna i föreningen och den som först kom på idén om en antologi.

Hemma vid köksbordet i Pajala förklarar hon att vem som helst från svenska eller finska Tornedalen är välkommen att dela med sig av sin historia. Det går bra att skriva på svenska, finska och meänkieli, de tre förvaltningsspråken. Några andra krav än att bidragen ska handla om hur det är att leva nära gränsen finns inte.

– Det får vara nutid eller historia, smått eller stort, personligt eller om trakten. Huvudsaken är att det går att trycka i en pappersbok, säger Monika Loiksaar-Lund.

Artikelbild

”Det har droppat in manus hela tiden. Men vi vill gärna ha ännu fler”, säger Monika Loiksaar-Lund.

Bara 300 meter bort rinner gränsälven Torne älv. På andra sidan höjer sig det finska fastlandet. Just detta tror hon kommer att sätta en alldeles särskilt prägel på berättelserna.

– Att få leva så nära ett annat land är en tillgång. Finland representerar det östliga. Samtidigt är det här en extrem glesbygd med långa avstånd, men med en närhet mellan människor som jag tycker ger färg och must.

Själv har Monika Loiksaar-Lund sina rötter i Estland, men är född på den sydsvenska västkusten där hon har bott i Göteborg och Lysekil tills för sjutton år sedan. Det var också där hon stötte på en lokalt besjälad antologi skriven av människor från samma ort. Under en träff med några av de andra medlemmarna i Föreningen Norden Pajala kom hon plötsligt ihåg boken igen:

– Vi pratade om hur lite det hörs från Finland i svenska medier. Det är 200 år sedan Finland och Sverige gick isär och det är konstigt att vi glömt bort den delen av historien. Vi ville råda bot på det, säger hon.

Tornedalsboken blir nu Pajala-avdelningens bidrag till Föreningen Nordens pågående 100-årsjubileum. I slutet på februari gick föreningen ut med sin förfrågan om texter.

– Det har droppat in manus hela tiden. Men vi vill gärna ha ännu fler. Fast det är bråttom. Stoppdatum är måndagen den 15 juli, säger Monika Loiksaar-Lund.

En redaktion som förutom henne själv består av översättaren och kulturskribenten Anneli Mäkinen, kulturskribenten Sören Skogsdal, Linnea Huhta, vinnare i Poetry slam i Norrbotten och en av Sverigefinalisterna samt Kyösti Satokangas, kulturchef i finska Kolari, ska stå för urvalet.

– Vi kan inte lova att allt kommer med. Men utgångspunkten är att peta så lite som möjligt i materialet, säger Monika Loiksaar-Lund.

De har ännu inte bestämt om det ska vara bilder i boken.

– Men en som skrivit en text hade skickat in en bild till texten och det såg bra ut. Alla som får med sina texter kommer också att presenteras med namn, ålder ort och lite kuriosa, säger Monika Loiksaar-Lund.

Hon bedyrar muntert leende att de inte har ”tjuvläst” någonting ännu.

– Däremot har vi sett är att största delen av bidragen hittills – omkring femtio procent – är skrivna på meänkieli. En hel del är skrivna på finska och några på svenska. Egentligen är det väl inte så konstigt eftersom meänkieli är det språk som talas mest här, säger Monika Loiksaar-Lund.

Den trespråkiga utgåvan ska tryckas av bokförlaget Tornedalica. Att det har blivit ekonomiskt möjligt beror på att föreningen sökt och fått pengar från en rad fonder, samt på ett samarbete med finska Kolari kommun.

– Det är en rik kommun, tack vare turistanläggningarna kring Ylläs. Men de har också en mycket engagerad kulturchef, Kyösti Satokangas. Så de kör också det här projektet, säger Monika Loiksaar-Lund.

En tanke är att boken ska presenteras på Nordiska litteraturveckan i november:

– Men hinner vi inte till dess gör det inte någonting.

För Monika Loiksaar-Lund är projektet en chans att närma sig sitt östliga ursprung. Men hon är övertygad om att boken också kan få en bredare betydelse:

– Bra skrifter som sätter ord på känslor och tankar ger en starkare identitet till människan och bygden. Det är viktigt.