Logga in

Olov Abrahamsson

Ledarbloggen

Minister besöker Boden

Socialminister Lena Hallengren (S) kampanjar i Norrbotten. FOTO: TT

 

Under fredagen får Norrbotten besök av socialminister Lena Hallengren (S).

På dagordningen står bland annat möten i Boden samt på Sunderby sjukhus. Dessutom ska hon delta i utåtriktade aktiviteter i Luleå inför Europavalet 26 maj – och det finns sannerligen en del att säga om social- och arbetsmarknadspolitiken under denna valrörelsee.

Det är beklämmande att se skrämselpropagandan från högerpartierna. KD, M och SD gapar om att EU:s sociala pelare är ett hot mot den svenska modellen och innebär att EU får makten över Sveriges social- och jobbpolitik.

Det är inget annat än kvalificerat trams och bara ett försök att blanda bort korten.

Den sociala pelaren, som antogs vid EU-toppmötet i november 2017, bygger på 20 principer och innehåller en rad frågor kopplade till den sociala välfärden och – inte minst – tryggheten i arbetslivet. EU kan dock inte tvinga medlemsländerna att införa principerna i pelaren; det är upp till medlemsländerna själva, eller arbetsmarknadens parter i länderna, att förverkliga dem.

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är en politisk avsiktsförklaring och inte rättsligt bindande – vilket också Europaparlamentets rättstjänst håller med om. Sysselsättnings- och socialpolitiken kommer även fortsättningsvis att vara främst en nationell angelägenhet.

Dock finns ett stort värde i att EU lyfter de sociala frågorna. EU-tanken hotas om den inre marknaden förknippas med ökade klyftor och försämrade arbetsvillkor, inte ökat välstånd för folkflertalet.

Till skillnad från svenska KD-ledaren Ebba Busch Thor begriper Jean-Claude Juncker, EU-kommisssionens kristdemokratiske ordförande, också detta. Han har förstått vikten av att EU och EU:s medlemsländer står upp för medborgarnas rätt till en rättvis lön, en god hälso- och sjukvård, ett livslångt lärande, jämställdhet och annat.

Något som Juncker underströk när den sociala pelaren presenterades 17 november 2017.

Vanliga medborgare och löntagare måste helt enkelt känna att de har glädje och nytta av EU-projektet för att det ska vara långsiktigt hållbart.

Den insikten finns även hos många socialt orienterade borgerliga politiker i Europa. Men den gemenskapen innefattar uppenbarligen inte svenska KD, M och KD. De har hamnat långt till höger om den politiska mittfåran i Europa, fjärran från idéerna om ett socialt EU.

Kollektivavtalets dag


Handslaget mellan fack och arbetsgivare är till glädje för oss alla. FOTO: TT

 

Idag (17 mars) är det inte vilken dag som helst. Det är kollektivavtalets dag, vilket sannerligen tål att uppmärksammas.

”Våra kollektivavtal är den bärande delen i en alldeles unik ordning: den svenska modellen. Det är en fantastisk modell som tjänar Sverige väl, inte minst tydligt i de samtal vi har just nu med arbetsgivare med anledning av coronaviruset”, twittrar Kommunals ordförande Tobias Baudin.

”Kollektivavtal är en välståndsskapande innovation. Värda att värna”, framhåller IF Metalls utredningschef Stefan Sjöquist.

Det finns dock stora behov av att sprida mer kunskap om kollektivavtalens roll och betydelse för löntagare, företag och samhällsekonomi. För några år sedan påpekade Eva Nordmark, då i rollen som TCO-ordförande, att de flesta ungdomar tror att det handlar om kollektivtrafiken.

Därför finns skäl att gång på gång på upprepa argumenten för kollektivavtalen.

  • De skänker stabilitet samt ordning och reda i relationerna mellan löntagare och arbetsgivare.
  • De betyder mer pengar för medarbetarna på alla arbetsplatser med kollektivavtal. Det handlar bland annat om tjänstepension och högre ersättningsnivåer vid föräldraledighet, sjukskrivning eller övertidsarbete.
  • Kollektivavtalet reglerar ofta även villkor som inte är direkt ekonomiska. Till exempel rätten till utvecklingssamtal och en högre grad av inflytande på arbetsplatsen. 

I en internationell jämförelse har den svenska kollektiavtalsmodellen också tydliga fördelar. Den svenska modellen levererar god internationell konkurrenskraft, hög sysselsättning, stigande reallöner samt extremt få konflikter på arbetsmarknaden.

Det är en ordning som är till glädje för oss alla – oavsett om vi representerar fack, arbetsgivare eller andra intressen i det svenska samhället. Och det bör sägas inte bara 17 mars, utan under alla dagar året runt. 

Hon kan bli ny LO-bas


Susanna Gideonsson, Handels, kan bli ny LO-ordförande. FOTO: TT

 

Alldeles nyss meddelade Susanna Gideonsson, ordförande i Handelsanställdas förbund sedan 2014, att hon kandiderar som ny ordförande i Landsorganisationen (LO) efter Karl-Petter Thorwaldsson som lämnar uppdraget i samband med sommarens LO-kongress. 

Gideonsson är född i byn Umnäs och uppvuxen i Lycksele kommun i Västerbottens inland. Under 17 år (noga bestämt 1997-2014) bodde hon i Luleå, när hon jobbade som ombudsman för Handels i Norrbotten.

I en rykande färsk krönika i NSD redogör Gideonsson för motiven för sin kandidatur.

”Svensk arbetsmarknad har många utmaningar och LO:s roll är avgörande. Kan LO:s valberedning hitta en lösning där jag finns med är jag beredd att göra jobbet”, skriver hon bland annat.

I en personligt hållen intervju i NSD 2014 berättade Gideonsson om sin väg in i facket och vad som driver hennes engagemang.

”Det är att ge de anställda insikten att de kan hävda sig”, sa hon.

Valet av ny LO-ordförande förrättas vid LO-kongressen i Stockholm 10-15 juni.

Oavsett om det blir Gideonsson eller någon annan som till sist väljs väntar ett hästjobb. I en ledare i NSD 7 november 2019 pekade jag på svårigheterna att övertyga dagens unga om vikten av facklig organisering.

Varningssignalerna tjuter högt. I mitten av 1990-talet var 77 procent av de unga arbetarna (16–24 år) med i facket. I dag är samma siffra alarmerande låga 38 procent.

Det är siffror som manar till både analys och action bland alla fackligt engagerade. Det finns att göra för den nya LO-ledningen.

S-pressen kommenterar


Nyhetsrapportering och ledarkommentarer präglas just nu av covid-19. FOTO: TT

 

Dagens ledarsidor är så klart fyllda av kommentarer om Sveriges hantering av det nya coronaviruset, covid-19.

”Det finns ingen anledning att försöka ta politiska poäng på att anklaga regeringen för att vara passiv och för att myndigheterna inte är på tå”, skriver Peter Franke i Värmlands Folkblad i Karlstad

Franke pekar på att regeringen klassade viruset som en samhällsfarlig sjukdom redan 1 februari och nu tillskjuter extra pengar till myndigheter, kommuner och regioner för att hantera följdverkningarna av smittan. Dessutom slopas karensdagen i sjukförsäkringen. Vidare har regeringen följt Folkhälsomyndighetens råd att stoppa större allmänna sammankomster.

tidningen Arbetet framhåller Martin Klepke att Stefan Löfvens Sverige har betydligt bättre förutsättningar att hantera covid-19 än Donald Trumps USA. Avsaknaden av heltäckande sjukförsäkringssystem i USA riskerar att öka smittspridningen, eftersom det gör att många går till jobbet fast de är krassliga. 

”Stora delar av den amerikanska befolkningen har varken sjuklön eller sjukförsäkring och att ta prover kostar också pengar”, konstaterar Klepke

Dagens Arbete menar Helle Klein att det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt i det här läget. 

”Det vackra ordet solidaritet bör åter komma till heders. Det allra viktigaste nu, för att dämpa coronavirusets effekter för individ och samhälle, är att alla hjälper till att få ned spridningstakten”, skriver hon.

Den slutsatsen drar jag själv också på NSD:s ledarsida. Just nu har vi alla ett stort ansvar för att begränsa smittspridningen och effekterna på vitala samhällsfunktioner.

Sjukt stressad


Många kvinnor i den sociala sektorn tvingas sjukskriva sig på grund av stress och utmattningssyndrom. FOTO: TT

 

Under 2019 gjorde SVT:s Uppdrag Granskning en programserie med rubriken ”Sjukt stressad”. Den handlar om fyra unga kvinnor som alla blivit sjuka av stress.

För några år sedan presenterade även fackförbundet Vision en larmrapport som visar att sjukskrivningar orsakade av stress ökar i snabb takt. 

Värst är situationen inom socialt arbete. Kvinnodominerade yrken som socialsekreterare, kuratorer, psykologer och diakoner toppar statistiken.

Siffrorna talar ett tydligt språk. Synen på vad som är en riskfylld arbetsmiljö måste moderniseras och förändras.

Det handlar inte längre bara om de faror som finns på mansdominerade jobb som byggarbetsplatser eller tung industri. Det handlar i växande utsträckning om de psykosociala arbetsvillkoren i kvinnodominerade jobb med social inriktning.

Människor, som själva ska bistå och hjälpa andra, drabbas hårt.

Det är problem som måste tas på lika stort allvar som all annan bristfällig arbetsmiljö och ett tungt argument för att utöka tillträdesrätten för de regionala skyddsombuden.

De många sjukskrivningarna innebär såväl ett lidande för enskilda individer som kostnader för ekonomin.

Det är en fråga som definitivt tål att diskuteras och uppmärksammas denna dag - Internationella Kvinnodagen 8 mars 2020. Även i Sverige, som brukar betecknas som EU:s mest jämställda land, finns brister och könsorättvisor. 

Lyssna på Palmes valtal!

 

Idag har NSD glädjen att kunna publicera Olof Palmes klassiska tal inför 3.000 entusiastiska norrbottningar i sporthallen i Luleå 13 september 1982. Den då unge SSU:aren Tord Wiklund från Kiruna stod redo med kassettbandspelaren och förevigade talet.

För min egen del tyckte jag det var fantastiskt kul att återuppleva en Palme i högform i talarstolen.

Uppenbarligen gick budskapet även hem i stugorna. I valet 1982 röstade hela 58,8 procent av norrbottningarna på Socialdemokraterna.

Lyssna och minns! Dela gärna länken med andra intresserade på Facebook, Twitter och andra sociala medier!

Olov Abrahamsson bloggar om politik i allmänhet och socialdemokrati i synnerhet.


Fakta om Olov
Född: 1963
Bor: I Luleå
Yrke: Politisk chefredaktör
Gillar: LO, Luleå Hockey och LBBK. 
Kuriosa: Ingick i SSU:s förbundsstyrelse 1987-1990
Kontakt: olov.abrahamsson@nsd.se


Twitter: @OlovAbrahamsson

  • Twitter

Bloggar