Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Drömtid.

Råneå I drömmarnas värld…igen.

När den första snön lägger sig över landskapet fångas jag direkt av två känslor, den tysta och magiska och den drömmande. För mig är drömmarnas tid absolut den här snöiga tiden fram till nyåret. I januari kommer nya krafter till, där den stora anledningen är att ett nytt år har börjat och att allt är nytt och oskrivet. Men nu, precis när jag känner att fiskekorgen är full av snö, kommer nostalgin och drömmarna galopperandes genom rummen. Det är under den här tiden som kaminens ved sprakar i månader, den tid då drömmarna och skrivandet tar vid, den tid då alla andra realiteter liksom kommer i skymundan. Den tid då man har lite mer tid för varandra, den period då jag också får lugnet genom vår katt Sinatra, som brukar vara vänlig nog att sjunga för mig. För mig är det synnerligen viktigt att vi har fyra årstider. Avstampet, äventyr och vandring, nertrappning och drömmarnas tid. Jag skulle absolut inte kunna funka med bara en eller två årstider. Vad skulle jag då göra med alla mina instängda drömmar, skrivandet och vedeldandet?  

 

gunnar@westrin.se

Resandefolket

Råneå Paradiset finns runt hörnet.

Jag har under många år funderat på hur turismen fungerar här uppi norr. Har alltid tyckt så där om tanken på att ska man turista ska man söderut. Mitt i kallvintern längtar folk efter värmen och badstränder, vilket jag förstår, men förstår inte hur vi liksom ibland har glömt vår egen värld. Åren har gått och nu vet vi. Turismen exploderar i norr även om vi fortfarande har exotismen på andra breddgrader. Min exotism är att få sitta på en fjällsluttning och njuta av tystnaden, forsens sorl, sångsvanarnas flykt över trolska nejder.  Andra vill vandra runt i storstäder, gästa sandstränderna söder om ekvatorn eller varför inte njuta en seglats på Stora Barriärrevet? Vi är olika och det måste vi få vara. Jag har också sett världen, men oftast med ett fiskespö i bagaget.

Lofoten.

Häromsistens gästade min fru, svåger Bengt och jag Lofoten ute i den blåa atlanten. Underbar är ordet. Fantastiskt ett annat. Om detta handlar krönikan nu på onsdag. Några veckor innan kutade samma gäng till Treriksröset en dag. På kvällen kom samtalen. Tänk att vi alltid har bott så nära fantastiska resmål, utan att ha varit dit? Kanske är det så med oss i norr. Vi känner till ställen, men vi åker mot sydliga domäner när vi ska turista. Eller som någon sa; ”Det skulle aldrig falla mig in att åka norrut på semestern”. Numera är Kiruna kommun ett av de hetaste resmålen för turisterna, vilket gläder mig. En orsak är att många av oss resande har sett världen. När pensionsåldern har kommit är dags att äntligen gästa norra Sverige, Finland och Norge?!!

Krönikorna i NSD.

Krönikan som kommer nu på onsdag är också min 500;e i NSD. Samtidigt har jag under många år varit fast medarbetare i de flesta svenska fisketidningarna och är så fortfarande. Med NSD är det speciellt, eftersom jag har fått en enorm kontakt med läsarna. Det är den stora glädjen med krönikejobbet. Krönikorna började jag med under midsommar 1990, den gången var Carl-Olof Rydén boss på tidningen. Han ringde mig och jag svarade ja på direkten. NSD för mig är en viktig och vital del av Norrbotten. Åren går!

gunnar@westrin.se

Gäddkungen

Råneå Pier Rynbäck från Råneå, mitt i gäddparadiset.

När Pier och jag är ute och fiskar blir det samtidigt läraren och eleven. Under de år jag jobbade på skolan blev det helt naturligit en hel del fiske. Jag jobbade på mellanstadiet och såg naturligtvis till att fisket kom på ett och annat sätt. Bland annat hade jag ett flugbindarbord bak i klassrummet, dit eleverna fick gå och binda när de var klara med skoljobben. Ett antal av de elever som gick ut sexan var redan vid 12-13 års ålder fullfjädrade flugbindare, bland annat Pier.

Pier är en allroundfiskare som också trivs ypperligt tillsammans med både ett pimpelspö eller ett flugspö. De senaste åren har han gått till botten med gäddan och räknas idag in som en av de skickligaste i den genren i landet. En del i det gebitet kallas predatorfiske, där bland andra gäddan, gösen och abborren platsar.  För några dagar sedan drog vi ut på gäddfiske, pudersnö på backen och några grader kallt. Sångsvanarna var på reträtt men inte den illavarslande storskarven.  När jag växte upp var gäddan ett hatobjekt av många, framför allt i skogslandet. Idag är arten förmodligen landets populäraste sportfisk. Den här gången var det eleven som fick lära magistern ett och annat av stor vikt.   

I min ålder känns det extra spännande när man får till sig ny kunskap. Om detta och mer därtill kommer i min januarikrönka, då ni mer ingående kommer att få träffa Pier, som har en enastående kunskap om gäddan, gäddfisket och prylarna.                               gunnar@westrin.se

Bilden; Pier in action.  

Minnesmärke eller runa?

Råneå Minnesmärke eller dödsruna?

Varje morgon brukar jag gå in på Fiskejournalens hemsida och kolla in eventuella nyheter. En rapport var att konstnären Dan ”Huge” Fahlström har målat en fantastisk bild på en hoppande lax, detta på en plåtvägg i Kramfors, en enorm målning, både till storleken och till konstnärskapet. En hyllning till laxen, ett minnesmärke på en plåtvägg i Kramfors, som ligger vid stranden av totalutbyggda fd laxparadiset Ångermanälven. Jag får inte riktigt ordning på alla vibbar som drar genom huvudet, men kan väl konstatera att konstnärens intention att skapa ett minne, eller ge en fanfar åt laxen är helt ok, men att för mig blev det mer en dödsruna över en förr så viktig och intressant organism som just laxen.

Jag kan ju inte påstå att utbyggnaderna av de flesta av våra laxförande stora älvar på något sätt har gynnat laxen, inte heller långrevsfisket som fortfarande existerar hos vissa länder i Östersjökomplexet, för att nu inte nämna den allmänna destruktionen av våra innanhav med överfiske, övergödningar, sjukdomar och fiskdöd. Det känns lite lurt med minnestavlan eftersom det också skapar en - det var bättre förr känsla, kanske en hyllning till en fiskart som har betytt så mycket för oss, framför allt innan älvutbyggnaderna kom till. Men som sagt, estetiskt är konstverket en total fullträff. Den skapar känslor, vilket jag tror och hoppas att även konstnären önskar. 

 

www.fiskejournalen.se                 gunnar@westrin.se    

Schysst vattenstånd

Råneå Normalt vattenstånd.

I skrivande stund kan konstateras att Råneälven flyter fram vackert med ett normalt vattenstånd, möjligtvis något högre än gängse för årstiden. Med tanke på torkan i fjol känns det befriande att vi har fått så pass mycket regn under sommaren att situationen känns normal, ett ord som vi tyvärr snart har glömt bort att använda. Den här hösten känns därför sällsamt ljuvlig och trygg i det hänseendet.

När det gäller torrsommaren i fjol så destruerades en hoper med åar och bäckar i skogslandet. Mina favoritjokkar i Tornedalen blev i fjol ganska så fort ofiskbara med fisk- och svältdöd som följder. Trots årets bättre flöden var de i stort sett fortfarande fisktomma, beroende bland annat på kraschad lek i fjol. Det tar några år för fisken att komma tillbaka, både som yngel och som vuxna. Blir sommaren normal även nästa år finns stora chanser att vattendragen ”befiskas” igen. Riskerna som jag nämnt blir inte lika dramatiska vid större vatten som exempelvis Råneälven, eftersom vattenmängden har mer volym. Vi håller tummarna och ser tiden an med viss tillförsikt.

 

BILD; Råneälven i Råneå 25 augusti 2018.

gunnar@westrin.se

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar