Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

1969-starens tid

Råneå LÅNGFREDAGSÖRINGEN… 1969, starens tid.

STARENS TID. April 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

Den här tiden för exakt femtio år sedan var det bara tre veckor kvar av rekryten i Kiruna. Snart skulle vi bli fria som fåglar och flyga precis vart ville. Enligt dagboken fick vi påskledighet den 2 april. Samma eftermiddag embarkerade jag tåget (Nordpilen) i gruvstaden för vidare resa söderut. Intressant med tågresor under lumpen var att jag alltid träffade några gamla studentkompisar. Många låg i Boden. Klockan 03;15 väckte mig en glad konduktör i Ånge. Det var dags för tågbyte till Östersund dit jag kom 06;15. Conny från byn hämtade mig med bil. På långfredagsmorgonen var vi redan i farten med fisket och började som vanligt med att sätta ut ett gäng ståndkrokar för hugade storöringar. För några år sedan fick vi en bamse på nästan fem kilo, den perfekta påskmiddagen. Samma lycka stod oss inte bi det här året utan vi fick nöja oss med en på kilot. Påsksöndagen den 6 april blev som vi hade tänkt oss, då kom som vanligt staren till byn och middagen bestod av färsk pimpelröding, helstekta i smör tillsammans med gräslök, grädde och päran. Våryran grasserade i byn, stararna sjöng och snön smälte.

Varje morgon vittade vi krokarna, men någon fler öring fick vi inte den våren, däremot var lakarna på hugget, vilket indikerade att vi hade satt krokarna för nära botten. Tyvärr hjälpte det inte med en korrigering. Vårens sista fiskeäventyr blev en riktig rysare, eftersom kompisen och jag hade feltolkat snösmältningen. Vi drog på oss skidorna och styrde kosan ner mot ån, för att följa den uppströms till rödingsjön. Men skaren bar inte längre. Tre kilometer med snö till knäna var inte ens på den tiden någon lek. Å andra sidan var vi jäkligt fiskesugna och för min del var dagen min sista rödingchans den våren. Solen sken och stararna trallade för oss när vi äntligen nådde sjöänden. Dagboken berättar att vi fick 5 fina rödingar, men att vi hade gruvat oss för återfärden. Efter ett jäkla slit lyckades vi till slut ta oss till den allmänna landsvägen, där vi till slut fick lift. Jodå det blev stekta rödingar även den kvällen. Morgonen efter kom en oförskämt glad Conny med bilen och sedan var den sagan all.     gunnar@westrin.se

 

Något om april 1969;

Stor lavinolycka i Riksgränsen, alla 15 klarade sig.

Muck 25 april.

Charles De Gaulle avsatt.

Simon and Garfunkel var populära, bl a med LP;n Graduate.

 

Bild; När maggoten kom förändrades pimpelkrokarna. På bilden 60-talskrokar som kallades Lits-pirkar. Jag tror att den första ”maggotsfabriken” i landet låg i Lit utanför Östersund.

Myggparadiset

Råneå Myggen är Guds gåva till mänskligheten.

 

Även den här försommaren kuggande ekologin inte riktigt igenom. Ett sådant ”maskingfel” var att exempelvis den svartvita flugsnapparen kom något tidigare än, ngn tid innan de första myggorna hade kläckt. I min trädgård har jag ett tiotal holkar, som genast embarkerades av ett gäng stridbara flugsnapparhannar. Några dagar senare kom honorna. Fågelsångerna började rulla runt träden, allt var frid och fröjd, men var var maten, dvs myggen? Om jag inte missminner mig den förra sommaren så blev det inte en enda unge i holkarna. Tragiskt var det hur som helst. När jag rensade holkarna fanns det okläckta och naturligtvis kalla ägg i fyra av holkarna. I en annan holk låg två döda ungar.

Till slut kom maten till trägården i alla fall och en morgon fullkomligt kryllade det av nykläckta mygg, värmen kom och med de också en drös med intressanta fjärilar, som den vita rapsfjärilen och nässelfjärilen. Nu blev det plötsligt fart på snapparna, som flög kors och tvärs genom trädgården, oftast med näbben full med insekter. Någon tid senare tystnade fågelsången, ungarna var på väg. Ibland känns ekologin vara särdeles underbar.

Det ska bli intressant att utforska hur fiskarna har det i våra vatten. I Tornedalen var min favoritharrjokk förra året den här tiden totalt tom på vatten, vilket naturligtvis har skadat reproduktionen av, i det här fallet, harrbestånden. Det ska bli verkligt spännande att se hur fisklivetv ter sig det här året. Mer om detta senare. gunnar@westrin.se

 

Bilden///Holken. Bästa sättet att komma undan en viss myggklåda är att sätta upp många fågelholkar, resten sköter naturen.  

Råne Älvdal bjuder in

Råneå Råne Älvdal blommar.

Bussresan som arrangerades av bl a Sportfiskarna och Degerselsbygden, söndagen den 9 juni kändes helt rätt och gav både nyttig kunskap och mersmak. Vi fick se både smolt- och fiskräknaren (två separata arrangemang). Inte nog med det, dagen var vacker, älvdalen prunkande och scenariorna underskönt vackra. Vid Brändbergsfallet intill Klingersel såg vi några laxar som både hoppade och plaskade. Vi gjorde också ett snabbstopp vid Korpforsen, där vi en gång i tiden gjorde en del rutor till TV-filmen ”Råneälven- ström eller fria strömmar”, som visades första gången i TV2 den 15 mars 1986.

Efter det att älven räddades i riksdagen i november 1986 har en hel del hänt, bland annat har laxen kommit tillbaka, efter bra laxförvaltning bl i Östersjökomplexet. Tilltron till dalgången tippade så småningom över till en positiv sida. Företag bildades inom olika genrer, bland annat några framgångsrika turismföretag. Sörbyn har expanderat med hotell, restaurang och fler stugor för boendet. Vitträsket har blivit en sportfiskepärla. Mkt intressant är boendefrågan efter älvdalen. Numera ringer folk till mig och undrar om jag känner till ngt hus i älvdalen som är till salu. Det är framför allt unga människor som vill bygga framtid och familj. Gunnarsbyn är en annan expansiv trakt i Råne Älvdal. Det är med andra ord fullt ös. Jag är helt övertygad om att dagens scenario inte hade varit tänkbart om älven hade byggts ut. Vem vill bo och bygga sin framtid vid en kraftverksdamm eller torrsträcka?    

 

RÅNEÄLVEN-STRÖM ELLER FRIA STRÖMMAR. 1986. https://www.youtube.com/watch?v=nM5EHnZDR3o

RÅNEÄLVEN 2018

https://www.fiskejournalen.se/film-om-ranealvens-lax-och-forvaltning/       

Bussresan

Råneå Vi åker buss upp efter Råneälven.

Känns som att jag är lite sent ute, men hur som helst. Nu på söndag den 9 juni klockan 10.00. tar vi bussen upp efter Råneälven, en mysig resa förbi byar som Prästholm, Niemisel, Sörbyn, Gunnarsbyn och Klingersel i undersköna Råne Älvdal. Detta är ett samarrangemang mellan Sportfiskarna, Sörby Turism och Degerselsbygden. Jag kommer att vara Er ciceron under resan, som avslutas vi Brändbergsfallet utanför Klingersel. Där kommer vi förhoppningsvis att få se hoppande laxar. Har vi riktigt tur blir det kaffe och korvgrillning. Vi kommer också att kika på laxräknaren utanför Gunnarsbyn, bara det en spännande tilldragelse. Om allt går som planerat är vi hemma på torget i Råneå senast 16.00.

För kontakt; Glenn Douglas; 070-570 22 89                 gunnar@westrin.se

Sommaren 69

Råneå LULEÅ.  Sommaren (juni-juli-augusti) 1969.

Några axplock från året 1969, för femtio år sedan, med anledning av att NSD i år fyller 100 år. Mitt sätt att fira jubilaren med åtminstone den halva tidsresan. I början på varje månad under året kommer notiser tagna från dagbok 7 för året 1969. Skriver fortfarande årsdagbok, i år 2019 nummer 57 i ordningen. 

I början på juni månad 1969, dryga månaden efter muck i Kiruna, började jag så sakta att acklimatisera mig som kommande Lulebo. Jobbade på Sparköp och körde en gammal folkvagnsbuss dagligen mellan Luleå-Älvsbyn och Boden. Ett intermezzo var när bussen tappade bromsarna på krokvägarna mellan Älvsbyn och Boden. Det fiske som skedde under min sista arbetsmånad (juni) var att jag och en gammal polare fiskade en hel del i Lulsundskanalen med mask och fick jättefina abborrar upp mot halvkilot. Förutom detta hittade vi trevliga flugfiskesträckor ute i Gäddviksströmmen. I slutet på månaden lyckades vi också få några skapliga harrar på torrfluga. Intressant kunskap kan vara att Luleå kommuns absolut största fisk är tagen i just Gäddviksströmmen, en stör på cirka 90 kilo, detta i början på 1900-talet. Detta i sin tur berodde på att ryssarna en gång i tiden gjorde försöksutsättningar i Östersjökomplexet, framför allt i Finska viken. I mitten på månaden avslutades jobbet och jag for hem till Jämtland.

Sommaren 1969 var en lycklig tid i mitt liv, fiske var och varannan dag, en sommar som slutligen stämplade in mig som fjällfiskare. För er som känner till Jämtland handlade det mest om fjällen på Hotagen, oftast från Valsjöbyn, upp mot Gäddede och fram mot Strömsund, ett område som fullkomligt kryllar av bra öring- och rödingtjärnar. Minnesvärt är hur som helst det egenartade torrflugefisket på röding i Rengströmmen utanför Valsjöbyn i västra Jämtland. När det gällde gårdagens musik så var det-åtminstone för mig och mina gelikar-The Rolling Stones som gällde. Djupt tragiskt var därför den 3 juli när nyheterna gick ut att stones-medlemmen Brians Jones hade hittats död. Inte fullt tre veckor senare satte astronauten Neil Armstrong ner fötterna på månen. En ny tid hade randats.

I början på augusti mognade hjortronen som aldrig förr. Flera dagar i rad plockade vi i familjen mellan 20-40 liter per dag.?! ”Lagen” var den att inget bär fick plockas som var det minsta omoget. Riktigt mogna hjortron kallades i Jämtland för mylta och den sylt man gjorde på dessa läckerheter kallades oftast myltgröt. Den blev så pass finfördelad att vi för det mesta hade sylten i glasflaskor och inte på burkar. Fredagen den 25 juli var det baluns i byn (Valsjöbyn). Pajala-Hasses stod för trevnaden.

Den 18 augusti började jag på lärarhögskolan i Luleå, sommaren tog slut och allvaret tog vid. För att slå av mig en viss dumpenhet såg jag filmen ”Ådalen-31”.  Inte blev man gladare av den.                                                                                                  gunnar@westrin.se

Något om sommaren 1969;

23/6               Albert Viksten död.

  3/7               Brian Jones i Stones död.

20/7               USA till Månen.

21/7               Neil Armstrong först på Månen.

17/8               Filip Bleiberg, världens längst levande hjärtbytespatient avled.

18/8               Började på lärarhögskolan i Luleå.

Bild;              Fjällfiskeäventyrens år.

Gäddtider

Råneå Snart dags för gäddan.

Åren går och gäddfiskepremiärerna tycks dugga allt tätare. Dags igen! När jag flyttade till Råneå i början på sjuttiotalet sa gubbarna som visste något att leken brukade vara klar kring den 20-25 maj. Så tycks det vara ännu idag, även om vissa varmare försomrar satte tidigare fart på leken. Några viktiga komponenter till perfekt lektid kan vara temperaturen och vattenståndet. För några år sedan upptäckte vi att gäddan hade lekt i byn (Råneå) redan den 20 maj, men att de var olekta på kustkanten vid Råneälvens mynning. Det berodde säkert på att vattnet var något kallare nedströms. I skrivande stund är det relativt kallt och regnigt, ett scenario som för mig känns normalt för årstiden.

Åren har gått på många olika sätt. Gäddan är en predator och tar för sig av allehanda småfiskar, undantagsvis åker även en och annan andunge ner i gäddkäftarna. Jag minns hur det var från början i byn, gäddorna skulle dödas och kastas in i skogen. En motivering var att gäddorna åt ”våra laxungar”. Förehavandet är något av mänsklighetens största fiaskon, den att försöka styra naturens gång utifrån den egna egoismen. Det fullkomligt ”regnar” sådana idéer nu för iden. En av de största krafterna vi lever med och i är ekologins och biologins inre styrkor, förhållanden som vi redan har rubbat för mycket på.

Om vi tittar på det här i det mer globala perspektivet, kan idag konstateras att fiskarter som abborrar och gäddor inte mår bra, framför allt inte i östersjökomplexet. Därför har framsynta organisationer som exempelvis Sportfiskarna börjat etablera ”gäddkläckningsplatser” runt om i landet, framför allt i de mellersta och södra delarna. För det mesta består en sådan av en mer uppdämd myr, gärna näraliggande kustkanten.

Det finns också en annan intressant företeelse i vår tid, den att fiskarter som gäddan och siken har börjat en större etablering av fjälltrakterna. Siken mår inte alls bra i Bottenviken, men tar för sig norrut, vilket till delar kan bero på ett varmare klimat. Idag finns gäddan exempelvis på Sandåslandet norr om Kiruna i allt större populationer.

Hur som helst, gäddfisket är på gång, detta på kanske den populäraste sportfisken i landet. Alla fiskar som inte behövs för snar spis ska och bör naturligtvis släppas tillbaka. För flugfisket gäller därför att använda sig av kraftigare spön. Nyss lekta gäddhonor orkar inte med den långa drillningen som annars krävs. Jag har hittat alltför många döda storgäddor efter kusten.  Skaffa en längre peang, det underlättar kroklossningen.  gunnar@westrin.se

 

Bilden; En fiskevårdande åtgärd är att släppa tillbaka gäddor som inte behövs på tallriken.  

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

Bloggar