Logga in

Peter Lindvall

Basketbloggen

Öqvist om lagbygget, säsongen och framtiden

Det har bara gått några dagar sedan BC Luleå säsong tog slut. Jämtland vann den femte och avgörande kvartsfinalen i ett nästan fullsatt Luleå energi. Efter två raka SM-finaler kunde tränaren Peter Öqvist konstatera att hans lag inte höll hela vägen och kunde utmana om guldet den här gången.

”Det har inte blivit mycket sömn de senaste dagarna. Det är en tomhet. Att förlora den sjunde och avgörande finalen för ett år sedan och den här matchen, båda på hemmaplan, känns inte bra”, säger han.

Men hur kunde basketvintern sluta i nattsvart besvikelse? Varför nådde inte BC Luleå sin fulla potential och hur ser framtiden ut.

Här ger Peter Öqvist sin syn på saken.

 

LAGBYGGET

”Inför den här säsongen tappade vi en stor del av stommen som vi haft över två säsonger. Bland de svenska spelarna försvann Anton Saks, Tom Lidén och Adam Rönnqvist. Vi tappade också våra tre importer Brandon Rozzell, Quinton Upshur och Yannick Anzuluni men lyckades behålla Denzel Andersson, Daniel Hansson, Brice Massamba och Tim Kearney. Vi valde också att värva lite yngre amerikaner och plocka in en rutinerad kille som Thomas Massamba för att leda laget. En av tankarna var att vi skulle bli ett bättre lag defensivt med Massamba och Corban Collins på bakplan. Vi tyckte bland annat att vi förlorade finalen 2018 i ett-ett-spelet defensivt och hade som ett mål att bli bättre där”

 

SÄSONGEN

”Det är bara att konstatera att vi aldrig hittade den stabilitet som krävs. Vi blev aldrig den där maskinen som bara vann med 18 poäng utan att ha gjort något speciellt, bara malt på. Hur många sådana matcher gjorde vi så den här vintern? Några få – inte fler. Varför blev det så? Mycket handlade om alla skador. Vi tappade rytmen, vi var ett nytt lag och fick aldrig de där långa träningsperioderna med fullt lag som krävs för att sätta de nya rollerna. Ingen fick se det bästa möjliga BC Luleå den här säsongen och jag tror att med Daniel Alexander i laget hela vägen hade det kunnat inträffa. Han gav oss möjligheter att växla från en stor uppställning till en liten, att bli mer flexibla. Vi var också på gång med Earvin Morris och mådde jättebra precis innan hans tumskada. Att ha en spelare som Earvin, som kan komma in från bänken och ge ett lag det offensiva spelet är ovärderligt.”

 

IMPORTSPELARNA

Daniel Alexander: ”Jag tror att han hade lärt sig domarnivån bättre för varje match, växt över säsongen till sist kunnat bli en av ligans bästa importer. Han snittade trots allt 14 poäng och 7 returer på dryga 20 minuters speltid innan han blev knäskadad. Vi såg under försäsongen, i Europaspelet och i några ligamatcher vilken stor potential han hade.”

Corban Collins: ”Vi plockade in Corban som målgörare och fajter. En spelare med härlig mentalitet och träningsvilja som alltid gav allt. Det var lite upp och ned men han är bara 24 år – inte 30. Det måste man komma ihåg. Corban ville så gärna ge oss poäng men fastnade ibland i dubblingar och ”hårda hedgar” som han inte alltid kunde lösa. Vi jobbade en hel del med det men ibland kanske en spelare måste landa efter en säsong och själv reflektera.”

Robert Gilchrist: ”Rob kom bort i kvartsfinalspelet när det blev fysiskt – det såg vi. Men det vi ska komma ihåg med honom är att Rob från början värvades för att vara vår sjätte -eller sjundespelare. Han skulle komma in från bänken, sprida energi, tända hallen, springa, dunka och blocka skott. Men när Alexander blev skadad och vi plockade in en mindre spelare i Morris fick Rob en mycket större startroll i laget. Sett till det Rob värvades för tycker jag ändå han gjorde det bra”.

Tavarius Shine: ”Shine gav oss det vi hoppades på sett till priset. Han var vår ”tredjeamerikan” och var precis som alla andra både upp och ned. Visst kan man tycka att Tavarius ibland blev lite osynlig ibland men samtidigt var det bra för oss med en spelare som hade lite is i magen och kunde ta det lite lugnt. Han hade problem med skyttet under en tid, tog sig ur det och var i kvartsfinalspelet oerhört bra”

Earvin Morris: ”Vi fick se alldeles för lite av honom men Earvin är en mycket bra spelare som gav oss massor offensivt i den roll han fick. Hade Earvin fått vara hel kunde han blivit vår bäste spelare.”

 

NÄSTA SÄSONG

”Det är väl troligt att det kommer blir en hel del förändringar i truppen och vi har förstås utvärderat under resans gång. Men vi är inte klara ännu och det är lite för tidigt att säga något definitivt. Det finns lite olika vägar att gå. Ska vi sätta ihop ett lag och gå för guld redan nästa säsong? Ska vi titta på två-tre års sikt och utveckla en svensk stomme där Europaspel finns med i bilden?  Självklart måste BC Luleå alltid ha ett lag som kan vinna allt men perspektivet ska kanske vara annorlunda. Vi får se. Det är sådant vi ska prata om den närmaste tiden.”

 

BRANDON ROZZELL/QUINTON UPSHUR

”Alltså, vad ska jag säga om dem i det här läget. Det är gamla spelare som jag hållit kontakten med och jag vet båda trivdes bra i Luleå. Men jag respekterar att de just nu är inne i slutet av sina säsonger i Belgien och Island. Det enda jag säger till dem i dag är ”ta ett slidesteg till, skjut bollen i korgen och lycka till.”

//Lindvall

Den sista pusselbiten

En pusselbit saknas i BC Luleås lagbygge och det är en av de allra viktigaste. Men nu börjar det närma sig. Det handlar om en importspelare på en av de stora positionerna som ska in och BC Luleå-tränaren Peter Öqvists lista på heta spelare har blivit kortare och kortare den senaste tiden.

"Vi kan ha något klart om några dagar och vi är samtal i agenter. Men det kan hända saker snabbt. Vi kan ha tre intressanta spelare och plötsligt dyker det upp en fjärde. Vi känner ingen stress och vill ha den bästa vi kan få", säger Peter Öqvist som jobbar med två olika profiler på den spelare som ska in i laget.

Alternativ 1: En fyr-femma som kan ge tyngd i tresekundersområdet, skydda korgen, dunka och ta returer.

Alternativ 2: En allroundforward på position fyra som kan hjälpa till på flera olika ställen.

"Den spelare som vi plockar in behöver inte vara någon som gör 20 poäng per match. Vi har många som kan ligga runt 12-18 poäng och vi kommer må bäst som lag där flera spelare är offensiva hot", säger Peter Öqvist.

//Lindvall

Supertalangen klar för Luleå

Ibland hittar BC Luleå riktiga guldkorn på Basketgymnasiet i Luleå. Ni vet de där spelarna som kommer från skolbasketens värld, tar en plats i stans representationslag och presterar från dag ett.

Det är inte ofta - men det händer då och då.

Håkan Larsson och John Rosendahl lyckades i tidernas begynnelse - det vill säga i mitten av 90-talet.

Christopher Ryan gjorde det för drygt tio år sedan.

Denzel Andersson för fyra år sedan.

Och om alla bitar faller på plats är det nu dags igen. I dag gjorde BC Luleå klart med den Skurufostrade guarden Pelle Larsson, 18, som under sitt tredje år på BG får en utbildningplats i klubben.

194 centimeter Larsson har alla förutsättnngar för att lyckas. Bra längd för sin position, utmärkt fysik, högt basket-iq, lagorienterad och en mognad som är sällsynt att se vid så pass unga år.

Det är förstås svårt att sia om framtiden och massor kan givetvis hända men jag kan faktiskt se Pelle Larsson redan den här säsongen ta en viktig plats i tränaren Peter Öqvists rotation och spela kvalitetsminuter i SBL Herr. Så bra är han redan i dag.

Hur som helst: Det här kan bli en riktigt spännande resa.

//Lindvall

Finska pinnar

Efter en tre dagar kort semester(?) i Kebnekaisefjällen är Bloggen tillbaka på banan igen och rivstartar med fräsch liten nyhet. Det handlar om USA-guarden Earvin Morris som förra säsongen snittade 15 poäng och 5 returer i BC Luleå.

Morris hanns dock bara med nio matcher innan en skada avslutade säsongen vilket, med facit i hand, också beseglade lagets öde i SM-slutspelet.

Nu har 25-åringen hittat en ny klubb. Kommande säsong ska Morris representera den finska toppklubben Kataja.

 

Därmed kan vi nästan sammanfatta var Luleås importer från förra säsongen landat i sommar:

Corban Collins kommer spela i den italienska högstaligan och klubben Cantu.

Tavarius Shine ska tjäna sitt leverbröd i Polen och MKS Dabrowa Gornicza.

Daniel Alexander rehabar fortfarande sin knäskada.

 

Engelsmannen Robert Gilchrist har, vad jag kan se, inte klart med någon ny klubb.

//Lindvall

 

En lysande start

Bloggen har under sommaren, vid flera tillfällen, tjajat om det ansvar som kommer vila på BC Luleås unga garde kommande säsong med tanke på att klubben inte verkar ta den vanliga vägen och värva in en etablerad spelare för att ge omedelbar spets från bänken.

Och två spelare som måste kliva fram för att BC Luleå ska lyckas med sitt projekt är bland annat Anton Kobylak-Berglund, 23, samt Daniel Hansson, 22.

I dag kan vi konstatera att säsongsstarten för dessa två blivit alldeles lysande även om motståndet för framtidslandslaget var Norge - galaxer från vad vi kan kalla Europaspets.

Men likförbaskat: Helgens två matcher gav två hyggligt bekväma blågula segrar och spelaren som stack allra mest statistiskt var Anton Kobylak-Berglund som visade upp det han ska visa upp: Ett effektivt skytte utan rädsla för morgondagen.

BC Luleå-spelaren levererade 20 respektive 18 poäng och var mycket goda 12/17 från trepoängsland.

Daniel Hansson var sett över båda matcherna en av lagets spelmässigt bästa. Sammanlagt svarade han för 20 poäng men det var lugnet, försvarsspelet och beslutsfattandet som imponerade i hans spel.

//Lindvall

Hur svårt kan det vara, Taylor?

Svensk landslagsbasket har det tufft på alla sätt och vis. Det är inget nytt. På hemmaplan slåss sporten mot tungviktare som hockey samt fotboll som snor i princip all uppmärksamhet.

Sportsligt har framgångarna historiskt sett varit minst sagt blygsama även om det på damsidan kan ses ett lyft de senaste fem åren med ett par bra EM-resultat.

Men som jag skrivit massor av gånger: Utan kontinuerliga framgångar på herrsidan kommer det bli svårt för basketen att landa i den genomsnittlige svenske sportkonsumentens medvetande.
Det görs förstås ett jobb ute i en del klubbar och på förbundsnivå för att få en spridning av sporten men till syvende och sidst handlar det om resultat och att få de bästa spelarna att ställa upp när landslaget kallar. Och den sitsen har inte herrlandslaget befunnit sig sedan EM 2013.

Då valde affischnamnen Jonas Jerebko och Jeffery Taylor att spela. Men sedan dess har det varit nobben. Varje gång.
Jerebko har under alla dessa år gett intervjuer i svensk media och där varit tydlig med att han ser själv spela i blågult någon gång i framtiden om förutsättningarna är de rätta. Men det har hittills bara varit snack och ska vi vara riktigt ärliga kommer 32-årige Jerebko sannolikt aldrig mer spela en match för landslaget. Tyvärr.

Men från Jeffery Taylor har det under sex år varit mer eller mindre tyst. I alla fall i det offentliga rummet. Självklart har förbundet haft en kommunikation med honom men vad som ligger bakom bojkotten har få fått veta av Taylor. Självklart är en del hans spel i en av Europas mäktigaste klubbar Real Madrid vilket ger sparsamt med utrymme i kalendern. Men det skulle säkert gå att lösa om viljan fanns.

Men det finns, tror jag, fler orsaker som ligger bakom Taylors mediatystnad och landslagsbojkott.
1) Artiklarna som tidningen Expressen skrev under EM 2013 som handlade om interna stridigheter i laget. De landade inte bra.
2) 2014 dömdes han till 18 månaders skyddstillsyn för misshandel i hemmet och skadegörelse. Han stängdes också av under ett års tid av det Svenska Basketbollförbundet.

Klartext: Taylor vill helt enkelt inte svara på frågor om dessa händelser.

När Bloggen avslöjade att Jeffery Taylor, lite från ingenstans, plötsligt skulle träna med landslaget under fredagen väcktes dock ett litet hopp. Kanske fanns det en öppning trots allt? Kanske fanns det en chans för media att prata med honom om dåtid och framtid?
Kort sagt ett gyllene tillfälle för Taylor att "tala ut", låta de basketfans som är intresserade får en inblick hur han tänker och på köpet skapa lite intresse kring herrlandslaget.

Men icke. Den 30-årige stjärnan valde ännu en gång att nobba media.
Det är knappast förvånande men likförbaskat illa.

För hur svårt hade det egentligen varit? En snabb presskonferens. Svara på frågorna som kommer, även de obekväma, och sedan var det utagerat för all framtid.

Det borde Jeffery Taylor kunnat bjussa på. Det skulle han vinna på i det långa loppet och det skulle definitivt svensk basket tjäna på.Men den vägen valde inte Real Madrid-spelaren att gå och personligen tvivlar jag på att han någonsin kommer en spela en enda match i landslaget eller ge en intervju till en svensk journalist för den delen. 

Det är trist, tråkigt och ett bakslag för basketsporten i Sverige som behöver all hjälp den kan få. Men när inte de allra största stjärnorna vill hjälpa till ser tyvärr ganska mörkt ut.
Det borde Jeffery Taylor, och även Jonas Jerebko, någon gång reflektera över.
//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar