Logga in

Peter Lindvall

Basketbloggen

Lista: Fem matchvinnare

"Clutch-players". Nu känner förstås till utrycket. Det handlar om de där spelarna som älskar att ha bollen i sina händer när allt ska avgöras. Som tar de avgörande skotten, ofta i slutsekunderna, och levererar.

I Plannja/LF Basket/BC Luleå har det förstås funnits hur många som helst genom åren. Här är Bloggens fem favoriter.

1) Eric Elliott
"Kommentarer överflödiga. Plannja-ikonen tog a-l-l-t-i-d över matcherna när allt stod på spel. Alla visste det. Knappt någon kunde stoppa honom."


2) Andrew Mitchell
"Oj, den här spelaren hade is i sina blodådror. I sin första match för Plannja, i hemmapremmiären mot Jämtland 2005, hängde allt på Mitchell i det sista anfallet. Leverans direkt och så fortsatte det under två guldglimrande säsonger."

 

3) Bo Heiden
"Svensk-amerikanen såg nästan ointresserad ut när alla andra höll på att få en nervkollaps. Utan en min, när pressen var som störst, sköt han bara i en lång trea, ryckte på axlarna och joggade tillbaka till defensiv planhalva som om ingenting hade hänt."

 

4) Brandon Rozzell
"Hur många gånger räddade Rozzell BC Luleå under sina två säsonger i klubben? Jag tappade i alla fall räkningen. En killer."

 

5) Donald Williams
"Under finalserien mot Norrköping 2004 var den meriterade guarden nästan omänsklig. Williams avgjorde den första finalen från egen planhalva och sköt i 37 poäng i en den femte och sista."
//Lindvall

Finska pinnar

Efter en tre dagar kort semester(?) i Kebnekaisefjällen är Bloggen tillbaka på banan igen och rivstartar med fräsch liten nyhet. Det handlar om USA-guarden Earvin Morris som förra säsongen snittade 15 poäng och 5 returer i BC Luleå.

Morris hanns dock bara med nio matcher innan en skada avslutade säsongen vilket, med facit i hand, också beseglade lagets öde i SM-slutspelet.

Nu har 25-åringen hittat en ny klubb. Kommande säsong ska Morris representera den finska toppklubben Kataja.

 

Därmed kan vi nästan sammanfatta var Luleås importer från förra säsongen landat i sommar:

Corban Collins kommer spela i den italienska högstaligan och klubben Cantu.

Tavarius Shine ska tjäna sitt leverbröd i Polen och MKS Dabrowa Gornicza.

Daniel Alexander rehabar fortfarande sin knäskada.

 

Engelsmannen Robert Gilchrist har, vad jag kan se, inte klart med någon ny klubb.

//Lindvall

 

En lysande start

Bloggen har under sommaren, vid flera tillfällen, tjajat om det ansvar som kommer vila på BC Luleås unga garde kommande säsong med tanke på att klubben inte verkar ta den vanliga vägen och värva in en etablerad spelare för att ge omedelbar spets från bänken.

Och två spelare som måste kliva fram för att BC Luleå ska lyckas med sitt projekt är bland annat Anton Kobylak-Berglund, 23, samt Daniel Hansson, 22.

I dag kan vi konstatera att säsongsstarten för dessa två blivit alldeles lysande även om motståndet för framtidslandslaget var Norge - galaxer från vad vi kan kalla Europaspets.

Men likförbaskat: Helgens två matcher gav två hyggligt bekväma blågula segrar och spelaren som stack allra mest statistiskt var Anton Kobylak-Berglund som visade upp det han ska visa upp: Ett effektivt skytte utan rädsla för morgondagen.

BC Luleå-spelaren levererade 20 respektive 18 poäng och var mycket goda 12/17 från trepoängsland.

Daniel Hansson var sett över båda matcherna en av lagets spelmässigt bästa. Sammanlagt svarade han för 20 poäng men det var lugnet, försvarsspelet och beslutsfattandet som imponerade i hans spel.

//Lindvall

Hur svårt kan det vara, Taylor?

Svensk landslagsbasket har det tufft på alla sätt och vis. Det är inget nytt. På hemmaplan slåss sporten mot tungviktare som hockey samt fotboll som snor i princip all uppmärksamhet.

Sportsligt har framgångarna historiskt sett varit minst sagt blygsama även om det på damsidan kan ses ett lyft de senaste fem åren med ett par bra EM-resultat.

Men som jag skrivit massor av gånger: Utan kontinuerliga framgångar på herrsidan kommer det bli svårt för basketen att landa i den genomsnittlige svenske sportkonsumentens medvetande.
Det görs förstås ett jobb ute i en del klubbar och på förbundsnivå för att få en spridning av sporten men till syvende och sidst handlar det om resultat och att få de bästa spelarna att ställa upp när landslaget kallar. Och den sitsen har inte herrlandslaget befunnit sig sedan EM 2013.

Då valde affischnamnen Jonas Jerebko och Jeffery Taylor att spela. Men sedan dess har det varit nobben. Varje gång.
Jerebko har under alla dessa år gett intervjuer i svensk media och där varit tydlig med att han ser själv spela i blågult någon gång i framtiden om förutsättningarna är de rätta. Men det har hittills bara varit snack och ska vi vara riktigt ärliga kommer 32-årige Jerebko sannolikt aldrig mer spela en match för landslaget. Tyvärr.

Men från Jeffery Taylor har det under sex år varit mer eller mindre tyst. I alla fall i det offentliga rummet. Självklart har förbundet haft en kommunikation med honom men vad som ligger bakom bojkotten har få fått veta av Taylor. Självklart är en del hans spel i en av Europas mäktigaste klubbar Real Madrid vilket ger sparsamt med utrymme i kalendern. Men det skulle säkert gå att lösa om viljan fanns.

Men det finns, tror jag, fler orsaker som ligger bakom Taylors mediatystnad och landslagsbojkott.
1) Artiklarna som tidningen Expressen skrev under EM 2013 som handlade om interna stridigheter i laget. De landade inte bra.
2) 2014 dömdes han till 18 månaders skyddstillsyn för misshandel i hemmet och skadegörelse. Han stängdes också av under ett års tid av det Svenska Basketbollförbundet.

Klartext: Taylor vill helt enkelt inte svara på frågor om dessa händelser.

När Bloggen avslöjade att Jeffery Taylor, lite från ingenstans, plötsligt skulle träna med landslaget under fredagen väcktes dock ett litet hopp. Kanske fanns det en öppning trots allt? Kanske fanns det en chans för media att prata med honom om dåtid och framtid?
Kort sagt ett gyllene tillfälle för Taylor att "tala ut", låta de basketfans som är intresserade får en inblick hur han tänker och på köpet skapa lite intresse kring herrlandslaget.

Men icke. Den 30-årige stjärnan valde ännu en gång att nobba media.
Det är knappast förvånande men likförbaskat illa.

För hur svårt hade det egentligen varit? En snabb presskonferens. Svara på frågorna som kommer, även de obekväma, och sedan var det utagerat för all framtid.

Det borde Jeffery Taylor kunnat bjussa på. Det skulle han vinna på i det långa loppet och det skulle definitivt svensk basket tjäna på.Men den vägen valde inte Real Madrid-spelaren att gå och personligen tvivlar jag på att han någonsin kommer en spela en enda match i landslaget eller ge en intervju till en svensk journalist för den delen. 

Det är trist, tråkigt och ett bakslag för basketsporten i Sverige som behöver all hjälp den kan få. Men när inte de allra största stjärnorna vill hjälpa till ser tyvärr ganska mörkt ut.
Det borde Jeffery Taylor, och även Jonas Jerebko, någon gång reflektera över.
//Lindvall

Stjärnans landslagsöppning

Ända sedan EM 2013 har Real Madrids svenske stjärna Jeffery Taylor konsekvent nobbat det svenska landslaget. Men nu kan han kanske vara på väg tillbaka i blågult.

Enligt uppgifter till Bloggen kommer den 30-årige förre NBA-spelaren att träna med det svenska landslaget i Södertälje under fredagen. Taylor kommer dock inte spela helgens träningslandskamp mot Tyskland.

Hur som helst: Det ska bli oerhört intressant att se var denna lilla öppning av Jeffery Taylor leder.

//Lindvall 

Två talanger

Det har väl varit lite si och så med påfyllnaden i BC Luleå och Luleå Basket av de där riktiga supertalangerna från basketgymnasiet de senaste åren. Ni vet de där spelarna som likt Denzel Andersson, Christopher Ryan, Josefin Vesterberg, Allis Nyström och Ellen Nyström direkt kliver in på den högsta nivån och bidrar.

Men den här sommaren är lite annorlunda och det är två spelare som stuckit rejält.

Vi börjar med Pelle Larsson, 18, som nyligen slog igenom på den internationella scenen under B-EM i Rumänien. Den 195 centimeter långe guarden var en av turneringens bästa spelare, kanske den bäste, och snittade 16 poäng, 7 returer och dryga 5 assist.

Det jag såg av 195 centimeter långe Larsson från Skuru var oerhört imponerade. Bra storlek, stark, lagorienterad och med ett högt basket-iq. Om BC Luleå hugger honom till den här säsongen kan jag faktiskt se Pelle Larsson göra kvalitetsminuter i ligan - så bra är han.

Under EM fanns det ett gäng scouter från flera toppcollege i USA som specialtstuderade BG Luleå-spelaren och hur vi än vrider och vänder på saken kommer Pelle Larsson vara försvunnen från Sverige vid den här tiden nästa år.

På tjejsidan är det en spelare som stuckit ut i sommar sett ur ett Luleåperspektiv är BG-guarden Matilda Ekh, 17. Vid U18-EM var hon ut som den klart ledande spelaren i det svenska landslaget med ett snitt 15 poäng och 9 returer.

Västeråsfostrade Ekhs fysik och storlek (182 centimeter) på guardpositionen gör henne redo för ligaspel redan i dag och jag skulle bli förvånad om hon inte spelar i Luleå Basket kommande säsong.

//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar