Logga in

Peter Lindvall

Basketbloggen

Laget som var dömt att misslyckas

Redan när BC Luleå skämde ut sig i ligapremiären mot nykomlingen Wetterbygden i höstas borde de flesta anat oråd. När laget ett halvår senare blev förnedrat av Jämtland på hemmaplan i den femte och avgörande kvartsfinalen kom facit för bygget som aldrig hade en chans att lyckas. Som var dömt att misslyckas redan från start.

Visst. BC Luleå hade kunnat bli några procentenheter bättre om inte Daniel Alexanders knäskada avslutat säsongen alldeles för tidigt. Om inte Earvin Morris tumme hamnat i kläm.

Men tittar vi nyktert på det här lagbygget ser nog det flesta ganska var det fallerar. Det handlar helt enkelt om ett konstruktionsfel. Ett BC Luleå där fel spelartyper värvades in till det sätt som tränaren Peter Öqvist vill spela boll på. Ett lag som aldrig kom samman, aldrig hittade en jämnhet och som föll ihop i så många matcher att jag till sist tappade räkningen. 

När Peter Öqvist varit framgångsrik som tränare har han suttit på spelintelligenta och kreativa spelare som kan skjuta treor, spela på flera positioner, läsa försvar, lösa situationer på egen hand och spela i ett snabbt bollflöde. Jag tänker på spelare Brandon Rozzell, Quinton Upshur, Jakob Sigurdarson, Liam Rush och Hlynur Baeringsson. Och säkert någon som jag glömt.

Ta då en titt på årets upplaga av BC Luleå och fundera: Vem i den laguppställningen sitter som en hand i handsken sett till den spelmodell som Peter Öqvist har en nästan religiös tilltro till?

Svaret är Denzel Andersson. Ingen annan.

Thomas Massamba är en klassisk pointguard som vill spela schack fem mot fem.

Corban Collins är en bollkramare som visade sig vara sämst när det gäller som mest.

Robert Gilchrist basket-iq är för lågt, skottet för dåligt och den fysiska insatsen för låg.

Tavarius Shine är inte tillräckligt bra för att skapa åt sig själv och för sina lagkamrater.

Därför slutade också säsongen 2018/2019 också i ett hejdundrande fiasko. Inte för att Jämtland är ett dåligt lag. Inte alls. Men för en klubb av BC Luleås dignitet ska en säsong a-l-d-r-i-g  ta slut i början av april, i en kvartsfinal. Punkt slut.

Nej, nu måste de ansvariga redan på måndag sätta sig ned, rannsaka sina beslut och göra rätt saker. Peter Öqvist har ett år kvar på kontraktet och där lär inget hända.

Av den befintliga truppen, av de spelare som haft en roll den här vintern, bör Denzel Andersson, Daniel Hansson och Tim Kearney få nya kontraktserbjudanden. Resten av de bärande spelarna kan se sig om efter nya utmaningar någon annanstans i världen.

När det gäller nyrekryteringar är det egentligen inte så svårt. Kör på det som alla vet funkar. Lär av historien och ställ frågan: När har BC Luleå varit som bäst?

Svaret är rätt enkelt: Slå en pling till Brandon Rozzell, Quinton Upshur och Adam Rönnqvist.

Det är en bra början.

//Lindvall

Den sista pusselbiten

En pusselbit saknas i BC Luleås lagbygge och det är en av de allra viktigaste. Men nu börjar det närma sig. Det handlar om en importspelare på en av de stora positionerna som ska in och BC Luleå-tränaren Peter Öqvists lista på heta spelare har blivit kortare och kortare den senaste tiden.

"Vi kan ha något klart om några dagar och vi är samtal i agenter. Men det kan hända saker snabbt. Vi kan ha tre intressanta spelare och plötsligt dyker det upp en fjärde. Vi känner ingen stress och vill ha den bästa vi kan få", säger Peter Öqvist som jobbar med två olika profiler på den spelare som ska in i laget.

Alternativ 1: En fyr-femma som kan ge tyngd i tresekundersområdet, skydda korgen, dunka och ta returer.

Alternativ 2: En allroundforward på position fyra som kan hjälpa till på flera olika ställen.

"Den spelare som vi plockar in behöver inte vara någon som gör 20 poäng per match. Vi har många som kan ligga runt 12-18 poäng och vi kommer må bäst som lag där flera spelare är offensiva hot", säger Peter Öqvist.

//Lindvall

Supertalangen klar för Luleå

Ibland hittar BC Luleå riktiga guldkorn på Basketgymnasiet i Luleå. Ni vet de där spelarna som kommer från skolbasketens värld, tar en plats i stans representationslag och presterar från dag ett.

Det är inte ofta - men det händer då och då.

Håkan Larsson och John Rosendahl lyckades i tidernas begynnelse - det vill säga i mitten av 90-talet.

Christopher Ryan gjorde det för drygt tio år sedan.

Denzel Andersson för fyra år sedan.

Och om alla bitar faller på plats är det nu dags igen. I dag gjorde BC Luleå klart med den Skurufostrade guarden Pelle Larsson, 18, som under sitt tredje år på BG får en utbildningplats i klubben.

194 centimeter Larsson har alla förutsättnngar för att lyckas. Bra längd för sin position, utmärkt fysik, högt basket-iq, lagorienterad och en mognad som är sällsynt att se vid så pass unga år.

Det är förstås svårt att sia om framtiden och massor kan givetvis hända men jag kan faktiskt se Pelle Larsson redan den här säsongen ta en viktig plats i tränaren Peter Öqvists rotation och spela kvalitetsminuter i SBL Herr. Så bra är han redan i dag.

Hur som helst: Det här kan bli en riktigt spännande resa.

//Lindvall

Finska pinnar

Efter en tre dagar kort semester(?) i Kebnekaisefjällen är Bloggen tillbaka på banan igen och rivstartar med fräsch liten nyhet. Det handlar om USA-guarden Earvin Morris som förra säsongen snittade 15 poäng och 5 returer i BC Luleå.

Morris hanns dock bara med nio matcher innan en skada avslutade säsongen vilket, med facit i hand, också beseglade lagets öde i SM-slutspelet.

Nu har 25-åringen hittat en ny klubb. Kommande säsong ska Morris representera den finska toppklubben Kataja.

 

Därmed kan vi nästan sammanfatta var Luleås importer från förra säsongen landat i sommar:

Corban Collins kommer spela i den italienska högstaligan och klubben Cantu.

Tavarius Shine ska tjäna sitt leverbröd i Polen och MKS Dabrowa Gornicza.

Daniel Alexander rehabar fortfarande sin knäskada.

 

Engelsmannen Robert Gilchrist har, vad jag kan se, inte klart med någon ny klubb.

//Lindvall

 

En lysande start

Bloggen har under sommaren, vid flera tillfällen, tjajat om det ansvar som kommer vila på BC Luleås unga garde kommande säsong med tanke på att klubben inte verkar ta den vanliga vägen och värva in en etablerad spelare för att ge omedelbar spets från bänken.

Och två spelare som måste kliva fram för att BC Luleå ska lyckas med sitt projekt är bland annat Anton Kobylak-Berglund, 23, samt Daniel Hansson, 22.

I dag kan vi konstatera att säsongsstarten för dessa två blivit alldeles lysande även om motståndet för framtidslandslaget var Norge - galaxer från vad vi kan kalla Europaspets.

Men likförbaskat: Helgens två matcher gav två hyggligt bekväma blågula segrar och spelaren som stack allra mest statistiskt var Anton Kobylak-Berglund som visade upp det han ska visa upp: Ett effektivt skytte utan rädsla för morgondagen.

BC Luleå-spelaren levererade 20 respektive 18 poäng och var mycket goda 12/17 från trepoängsland.

Daniel Hansson var sett över båda matcherna en av lagets spelmässigt bästa. Sammanlagt svarade han för 20 poäng men det var lugnet, försvarsspelet och beslutsfattandet som imponerade i hans spel.

//Lindvall

Hur svårt kan det vara, Taylor?

Svensk landslagsbasket har det tufft på alla sätt och vis. Det är inget nytt. På hemmaplan slåss sporten mot tungviktare som hockey samt fotboll som snor i princip all uppmärksamhet.

Sportsligt har framgångarna historiskt sett varit minst sagt blygsama även om det på damsidan kan ses ett lyft de senaste fem åren med ett par bra EM-resultat.

Men som jag skrivit massor av gånger: Utan kontinuerliga framgångar på herrsidan kommer det bli svårt för basketen att landa i den genomsnittlige svenske sportkonsumentens medvetande.
Det görs förstås ett jobb ute i en del klubbar och på förbundsnivå för att få en spridning av sporten men till syvende och sidst handlar det om resultat och att få de bästa spelarna att ställa upp när landslaget kallar. Och den sitsen har inte herrlandslaget befunnit sig sedan EM 2013.

Då valde affischnamnen Jonas Jerebko och Jeffery Taylor att spela. Men sedan dess har det varit nobben. Varje gång.
Jerebko har under alla dessa år gett intervjuer i svensk media och där varit tydlig med att han ser själv spela i blågult någon gång i framtiden om förutsättningarna är de rätta. Men det har hittills bara varit snack och ska vi vara riktigt ärliga kommer 32-årige Jerebko sannolikt aldrig mer spela en match för landslaget. Tyvärr.

Men från Jeffery Taylor har det under sex år varit mer eller mindre tyst. I alla fall i det offentliga rummet. Självklart har förbundet haft en kommunikation med honom men vad som ligger bakom bojkotten har få fått veta av Taylor. Självklart är en del hans spel i en av Europas mäktigaste klubbar Real Madrid vilket ger sparsamt med utrymme i kalendern. Men det skulle säkert gå att lösa om viljan fanns.

Men det finns, tror jag, fler orsaker som ligger bakom Taylors mediatystnad och landslagsbojkott.
1) Artiklarna som tidningen Expressen skrev under EM 2013 som handlade om interna stridigheter i laget. De landade inte bra.
2) 2014 dömdes han till 18 månaders skyddstillsyn för misshandel i hemmet och skadegörelse. Han stängdes också av under ett års tid av det Svenska Basketbollförbundet.

Klartext: Taylor vill helt enkelt inte svara på frågor om dessa händelser.

När Bloggen avslöjade att Jeffery Taylor, lite från ingenstans, plötsligt skulle träna med landslaget under fredagen väcktes dock ett litet hopp. Kanske fanns det en öppning trots allt? Kanske fanns det en chans för media att prata med honom om dåtid och framtid?
Kort sagt ett gyllene tillfälle för Taylor att "tala ut", låta de basketfans som är intresserade får en inblick hur han tänker och på köpet skapa lite intresse kring herrlandslaget.

Men icke. Den 30-årige stjärnan valde ännu en gång att nobba media.
Det är knappast förvånande men likförbaskat illa.

För hur svårt hade det egentligen varit? En snabb presskonferens. Svara på frågorna som kommer, även de obekväma, och sedan var det utagerat för all framtid.

Det borde Jeffery Taylor kunnat bjussa på. Det skulle han vinna på i det långa loppet och det skulle definitivt svensk basket tjäna på.Men den vägen valde inte Real Madrid-spelaren att gå och personligen tvivlar jag på att han någonsin kommer en spela en enda match i landslaget eller ge en intervju till en svensk journalist för den delen. 

Det är trist, tråkigt och ett bakslag för basketsporten i Sverige som behöver all hjälp den kan få. Men när inte de allra största stjärnorna vill hjälpa till ser tyvärr ganska mörkt ut.
Det borde Jeffery Taylor, och även Jonas Jerebko, någon gång reflektera över.
//Lindvall

Peter Lindvall bloggar om basket i Luleå, Sverige, Europa och resten av världen.


Fakta om Peter
Född: 1964
Bor: Luleå
Yrke: Journalist
Gillar: Min fru och mina fem söner.
Kontakt: peter.lindvall@nsd.se

  • Twitter

Bloggar